Bilresa med hund

Hugo har åkt bil med oss sedan han var åtta veckor. Första resan hem från uppfödaren var 45 minuter – han kräktes innan vi ens kommit ut på motorvägen. Det skulle visa sig vara början på en lång kamp.

Vår Cavapoo på 10 kilo är idag en helt annan bilresenär. Han hoppar in frivilligt, kurrar ihop sig och somnar innan vi lämnat gårdsplanen. Men vägen dit? Den var längre än någon av våra semesterresor.

Här är allt jag lärt mig – misstagen, lösningarna och det som faktiskt fungerade för oss.

Varför bil fungerar bäst för oss

Med två barn, en Cavapoo och all packning som hör till är bilen det enda realistiska alternativet. Visst, Hugo på sina 10 kilo hade tekniskt klarat tåg – men logistiken med barnvagn, väskor och en lurvig kompis som vill hälsa på alla i vagnen blir snabbt kaotisk.

Bilen ger oss:

• Full kontroll över när vi stannar
• Plats för allt: hundbur, hundmat, barnens grejor
• Möjlighet att ta omvägar till hundvänliga rastställen
• Inget tidschema att stressa mot

Det enda problemet var att Hugo hatade bil.

Åksjuka – vår största utmaning

Jag ska vara ärlig: de första månaderna var ett helvete.

Hugo kräktes varje resa. Inte ibland – varje gång. Fem minuter till affären? Kräks. Tio minuter till svärföräldrarna? Kräks. Vi hade handduk och våtservetter som standardutrustning i bilen. Lukten av hundspy satt i klädseln i månader.

Vi testade allt.

Bältad bur i baksätet – tänkte att trygghet och stabilitet skulle hjälpa. Alla guider sa att bur var bäst. Hugo kräktes i buren istället. Lättare att tvätta än bilklädseln, men ingen lösning på själva problemet.

Egen bilbältessele – köpte en sele som fästes i bälteslåset. Tanken var att han skulle kunna sitta upp och se ut. Han kräktes ändå.

Hugo i knät – ett desperat försök när inget annat fungerade. Jag satt i passagerarsätet med honom i knät, höll om honom, pratade lugnt. Och det hjälpte faktiskt. Han var lugnare, kräktes mindre. Närheten och tryggheten verkade bryta mönstret.

Men att sitta med hunden i knät är varken säkert eller lagligt på längre resor. Så det blev en tillfällig lösning – ett sätt att överhuvudtaget kunna träna honom utan att varje resa slutade i katastrof.

Vad som faktiskt fungerade:

• Ingen mat 4 timmar före resan. Inte 2-3 timmar som många guider säger – Hugo behövde längre tid. Tom mage = inget att kräkas upp.
• Extremt korta resor. Vi backade hela vägen till start. Körde bokstavligt talat 2 minuter första veckan. Stannade, gick ut, firade med godis. Sedan hem. Det tog veckor innan vi vågade öka till 5 minuter.
• Knät som övergångslösning. Korta sträckor med Hugo i knät bröt kopplingen mellan bil och illamående. När han slutade kräkas i knät kunde vi gradvis flytta honom tillbaka till buren – först korta sträckor, sedan längre.
• Fönster öppet. Frisk luft rakt i nosen gjorde stor skillnad. Även på vintern körde vi med fönstret på glänt.
• Cerenia från veterinären. På riktigt långa resor använde vi åksjukemedicin. Ingen skam i det. Det gav Hugo (och oss) en chans att faktiskt skapa positiva bilminnen istället för att varje resa blev ett trauma.

Det tog nästan tre månader av konsekvent träning innan vi kunde köra en timme utan kräkning. Tre månader av korta turer, tvättade handdukar och långsam upptrappning. Idag sover han efter fem minuter på motorvägen.

Om du kämpar med en åksjuk hund just nu: det blir bättre. Men det tar tid, och det finns inga genvägar.

Säkerhet enligt lag – och hur vi löste det

Trafikförordningen säger att last (dit hundar räknas) ska vara säkrad så att den inte kan skada människor vid inbromsning eller olycka. En lös hund i bilen är alltså olagligt – men framför allt livsfarligt.

Vid en krock i 50 km/h blir en hund på 10 kg till en projektil på runt 350 kg kraft. Det kan skada både hunden och passagerarna allvarligt.

Vår lösning idag:

Hugo åker i en bältad transportbur i baksätet. Den är lagom stor för honom – tillräckligt rymlig för att ligga bekvämt, tillräckligt liten för att kännas trygg. Vi fäster buren med bilbältet genom de öglor som finns på sidorna.

Det tog tid att vänja honom vid buren efter alla negativa associationer, men nu är det hans trygga plats. Han går in själv och lägger sig.

Alternativ för små och medelstora hundar:

• Hundbilstol: Perfekt för hundar som vill se ut genom fönstret. Höjer upp hunden och fästs i bilbältet. Vi använde det ett tag – Hugo gillade att se ut, men somnade lättare i buren.
• Bilbältessele: Fästs i bilens bälteslås. Kan fungera för kortare resor, men köp en kraschtestad variant. Billiga säljer finns överallt, men de håller inte vid en riktig krock.
• Transportbur: Säkrast, särskilt om den är kraschtestad. Finns i storlekar som passar en Cavapoo perfekt.

Min rekommendation: Börja med det som fungerar för just er hund, även om det inte är den "optimala" lösningen enligt guider på nätet. En hund som mår bra i en bilstol är bättre än en hund som kräks i en bur. Säkerheten kan finslipas när grundproblemet är löst.

Raster – viktigare än du tror

Tumregeln är var 2-3:e timme, men det beror på hunden och resan. Hugo med sin mindre blåsa behöver ibland stanna oftare, särskilt om han druckit mycket vatten.

I början, när vi fortfarande tränade bort åksjukan, stannade vi mycket oftare – ibland var 20:e minut. Det kändes överdrivet, men det var en del av att bygga positiva associationer.

Vad en bra rast innehåller:

• Vatten först. Vi har en hopfällbar skål som alltid ligger i dörrfacket.
• Kissrunda. Ge hunden tid att sniffa och hitta rätt ställe – stressa inte.
• Rörelse. 10-15 minuters promenad, inte bara en snabbkiss vid parkeringen.
• Mental stimulans. Nya lukter = mental träning. Låt dem sniffa ordentligt.

Våra favoritställen att stanna på:

• Rastplatser med hundskog (märkta med hundsymbol på Trafikverkets kartor)
• Naturreservat med parkering nära entréer
• Badplatser utanför säsong
• Bensinmackar med gräsyta bakom byggnaden

Vi planerar stoppen i förväg numera. Sök på "hundrastgård" eller "naturreservat" längs rutten i Google Maps.

Temperaturen i bilen

Det här vet du redan. Men varje sommar dör hundar i bilar i Sverige. Så jag säger det ändå:

Temperatur ute	I bilen efter 10 min	Efter 30 min
20°C	29°C	38°C
24°C	34°C	45°C
28°C	39°C	52°C

Öppna fönster hjälper knappt. Skugga hjälper knappt. AC som stängs av när bilen stängs av hjälper inte alls.

Vår regel: Hugo lämnas aldrig ensam i bilen.

Om vi måste stanna snabbt – bensinmack, toalett – går en vuxen in medan den andra stannar med Hugo, fönster öppna, AC igång. Är vi ensamma? Då får han följa med in. En Cavapoo på 10 kilo kan bäras i famnen eller i en väska om det behövs. Eller så stannar vi helt enkelt inte.

Packlistan

I buren/baksätet:

• Favorittäcke (luktar hem = trygghet)
• Vattenflaska + hopfällbar skål
• Godis
• Bajspåsar
• Handduk (gammal vana från åksjuketiden)

I handskfacket:

• ID-bricka med aktuellt telefonnummer
• Försäkringspapper
• Veterinärens nummer
• Åksjukemedicin (Cerenia, om ni har)

I kylfacket:

• Hundmat portionerad i ziplock-påsar
• Kyldyna för varma dagar

Saker jag önskar att någon sagt till mig

"Det är okej att det tar tid." Alla guider sa "träna gradvis i några veckor". För oss tog det tre månader. Varje hund är olika.

"Lyssna på din hund, inte på internet." Hugo mådde bättre i knät än i bur i början. Det var inte den "rätta" lösningen enligt experterna, men det var det som fungerade för oss.

"Veterinären är din vän." Åksjukemedicin kändes som ett misslyckande. Det var det inte. Det var ett verktyg som hjälpte oss bryta en ond cirkel.

"Kör mjukt." Häftiga inbromsningar och snabba svängar gör hunden orolig och mer åksjuk. Sedan jag började köra som om jag hade en kopp kaffe på instrumentbrädan är Hugo mycket lugnare.

"Trött hund = bra resenär." Lång promenad före avfärd gör att Hugo somnar direkt. Med en Cavapoos energinivå är det nästan ett måste.

Bilresor med hund kräver planering och tålamod – särskilt i början. Men det blir bättre. Hugo som kräktes varje resa är idag Hugo som sover hela vägen till Skåne.

Det var värt varje handduk.

Populära bilsemesterdestinationer

När du väl bemästrat bilresan öppnar sig Sverige. Några av våra favoriter för bilsemester med hund:

• Dalarna – Perfekt för den som gillar skog och sjöar
• Småland – Glasriket och massor av natur
• Skåne – Kortare körsträcka från söder och bra rastmöjligheter
• Kalmar/Öland – Populärt för sommarresor

/Love & Hugo