Aktiviteter med hund på semestern

De första semestrarna med Hugo försökte vi göra allt. Vandringsleder på morgonen, strand på eftermiddagen, restaurang på kvällen. Vi skulle maximera tiden.

Hugo kollapsade av trötthet dag tre. Inte på det söta sättet – på det oroliga, överstimulerade, gnälliga sättet. Han vägrade gå, ville bara ligga, men kunde inte somna.

Nu vet vi bättre. En semester med hund handlar inte om att bocka av aktiviteter. Det handlar om att hitta rätt balans mellan äventyr och vila – för hunden och för oss.

Här är vad vi faktiskt gör på våra semestrar med Hugo.

Vandring – vår favoritaktivitet

Hugo är en Cavapoo på 10 kilo med överraskande mycket energi och uthållighet. Han kan gå mil efter mil om tempot är rätt och det finns tillräckligt att sniffa på.

Vandring är den aktivitet där vi alla – jag, min fru, barnen och Hugo – är som mest synkade. Ingen skärm, inga distraktioner, bara skog och stigar och gemensam rörelse.

Våra favoritleder:

Kullaleden, Skåne. Dramatisk kust, varierad terräng, lagom utmanande. Vi gick en dagsetapp med barnen (7 och 9 år) och Hugo klarade det galant. Utsikten över havet från Kullaberg är något alldeles särskilt. Hundar tillåtna överallt utom i naturreservatkärnan under fåglarnas häckningstid. Kolla våra hundvänliga hotell i Skåne om du vill utforska området.

Bohusleden, Västkusten. Klippor, hav, små fiskebyar. Perfekt för etappvandringar där man sover på olika ställen. Hugo älskade att hoppa mellan klipporna – Cavapoo-tassar har förvånansvärt bra grepp. Här hittar du hundvänliga boenden i Västra Götaland.

Sörmlandsleden, nära Stockholm. Lättillgänglig led med många insteg, perfekt för dagsturer. Barnen orkar, Hugo orkar, och vi kan avbryta när som helst. Se våra hotell i Södermanland eller Stockholm som bas.

Höga Kusten-leden. Mer utmanande, mer spektakulär. Vi gjorde en tvådagars tur utan barn – Hugo och vi vuxna. Övernattade i vindskydd. Hugo sov som en sten efter 15 kilometers vandring. Hundvänliga hotell i Västernorrland finns här.

Vad vi lärt oss:

Börja kortare än du tror. Första vandringen på semestern är max 5-7 km, även om Hugo klarar mer. Vi vill se hur han reagerar på terrängen, värmen, tempot.
Vatten, vatten, vatten. Hugo dricker mer än man tror på vandring. Vi har en hopfällbar skål och stannar vid varje bäck och sjö. På varma dagar tar vi med extra vattenflaskor bara för honom.
Tassarna. Efter en lång dag på stenig terräng kollar vi alltid Hugos tassar. Cavapoos har mjuka trampdynor – inte byggda för Kungsleden. Vi har tassvax med oss och använder det förebyggande.
Koppel eller lös? Beror på. I naturreservat är det ofta koppeltvång. På öppna stigar utan boskap släpper vi honom ibland – men bara när vi ser långt och vet att han kommer på inkallning.
Sniffpauser. Vi tvingar aldrig Hugo att hålla vårt tempo hela tiden. Var 20-30:e minut stannar vi och låter honom sniffa ordentligt i några minuter. Det är hans mentala träning.

Bad och stränder

Hugo gillar vatten. Inte på det där labrador-kastar-sig-i-sjön-sättet – mer på det försiktiga, vada-ut-till-magen-och-stanna-där-sättet. Men han gillar det.

Hundstränder vi hittat:

De flesta kommuner har officiella hundstränder eller delar av stränder där hundar är tillåtna. Vi söker på "[kommun] hundstrand" innan vi åker någonstans.

Sjöar är ofta enklare. Havsstränder har oftare restriktioner (särskilt juni-augusti). Insjöar är mer avslappnade. Vår bästa badupplevelse med Hugo var vid en liten skogssjö i Småland – helt ensamma, Hugo vada runt i vassen, barnen byggde sandslott.

Praktiska tips:

Kolla skyltar. Alltid. Även om "alla" säger att hundar är okej. Böter för hund på förbjuden strand är onödigt.
Undvik rusningstid. Vi badar med Hugo tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Färre människor, färre potentiella konflikter, lugnare hund.
Skölj av honom efter. Saltvatten och alger kan irritera huden. Sötvatten är mildare men vi sköljer ändå. En snabb dusch med rent vatten räcker.
Handduk för Hugo. En våt Cavapoo luktar... speciellt. Och torkar långsamt. Vi har en egen handduk för honom som får vara hur äcklig som helst.
Se upp för blågröna alger. På sensommaren kan insjöar ha algblomning som är giftig för hundar. Om vattnet ser grumligt grönt ut eller har en konstig lukt – låt Hugo inte dricka det eller bada.

Hundparker och rastgårdar

Vi har delad erfarenhet av hundparker.

Hugo är social men selektiv. Vissa hundar gillar han direkt, andra inte alls. Och i en inhägnad hundpark finns ingen flyktväg – alla är instängda tillsammans.

När det fungerar:

Hundparker är perfekta för att bränna energi efter en lång bilresa. Hugo springer runt, sniffar, leker om han hittar rätt kompis. Barnen tycker det är kul att titta på hundarna. Vi vuxna kan prata med andra hundägare.

När det inte fungerar:

Om det finns en dominant hund som jagar, eller en nervös hund som skäller, eller för många hundar på för liten yta – då blir Hugo stressad. Och en stressad Hugo tar med sig den stressen resten av dagen.

Vår approach:

Vi går aldrig in direkt. Först står vi utanför stängslet en stund och tittar. Hur många hundar? Vilken energinivå? Verkar någon osäker eller aggressiv? Om det känns bra går vi in. Om inte – vi går vidare.
Vi stannar aldrig jättelänge. 20-30 minuter är max. Bättre att gå medan det är kul än att vänta tills det blir för mycket.
Och vi är alltid redo att lämna. Om Hugo verkar obekväm, om en situation uppstår – vi tar på kopplet och går.

Kultur och upplevelser

Att resa med hund begränsar en del – men mindre än man tror.

Vad som fungerar:

Utomhusmuseer och hembygdsgårdar. De flesta tillåter hundar. Vi har varit på Jamtli i Östersund med Hugo, på Kulturen i Lund, på diverse lokala hembygdsgårdar. Ofta är det gratis eller billigt, lagom intressant för barnen, och Hugo får vara med.
Guidade stadsvandringar. Kolla med arrangören först, men många välkomnar hundar. Vi gick en historisk vandring i Visby med Hugo – han var mer intresserad av lukterna än vikingarna, men det funkade. Hundvänliga hotell på Gotland hittar du här.
Marknader och loppisar. Varierande. Stora trängda marknader är inget för Hugo – för mycket folk, för mycket stress. Men lugna gårdsmarknader eller antikloppisar på landsbygden är ofta trevliga.
Slott och herrgårdar – utemiljöerna. Inomhus är det nästan aldrig tillåtet, men parkerna och trädgårdarna är ofta okej. Vi har promenerat i slottsparker runt om i Sverige med Hugo i koppel.

Vad som inte fungerar:

Museer inomhus. Nästan aldrig tillåtet. En av oss får stanna ute med Hugo medan den andra går in med barnen. Vi turas om.
Nöjesparker. Liseberg, Gröna Lund – glöm det. Inte hundvänligt, och ärligt talat skulle Hugo hata det ändå.
Stora evenemang. Konserter, festivaler, mässor. För mycket folk, för höga ljud, för stressigt.

Restauranger och fik

Allt fler ställen tar emot hundar, särskilt utomhus. Men det varierar enormt. Läs mer i vår guide om hundvänliga restauranger.

Så hittar vi hundvänliga ställen:

Vi googlar "[stad] hundvänlig restaurang" eller söker i Google Maps med "dog friendly". Recensioner från andra hundägare är guld. Vissa ställen har till och med hundmenyer (ja, det finns).
Vi frågar på boendet. Hotell, stugvärdar, campingpersonal – de vet ofta vilka lokala ställen som välkomnar hundar.
Vi kikar efter andra hundar. Om det sitter en hund vid uteserveringen när vi går förbi – då vet vi att det är okej.

Vad vi tar med:

Hugos vattenskål – inte alla ställen har hundskålar. Hans favorittäcke att ligga på. Godis för att belöna lugnt beteende. Tuggben om vi ska sitta länge.

Hugos beteende:

Han är faktiskt ganska bra på restauranger nu. Han lägger sig under bordet, ibland somnar han. Men det har krävt träning. De första gångerna var han rastlös, ville hälsa på alla, tiggde mat.

Vi belönar när han ligger lugnt. Vi ignorerar tiggande. Vi går hellre tidigare än att pressa honom för länge.

Vårt bästa restaurangminne med Hugo:

En fiskrestaurang på Västkusten. Uteservering med havsutsikt. Hugo låg under bordet och sov medan vi åt räkor och drack vitt vin. Barnen matade måsarna (mot vår vilja). Det var perfekt.

Ta det lugnt – den viktigaste aktiviteten

Det här är vad jag önskar att någon sagt till oss första semestern: det är okej att inte göra något.

En dag med bara promenad på morgonen, häng vid stugan, läsning i hängmattan medan Hugo sover i skuggan – det är inte en bortkastad dag. Det är precis vad alla behöver.

Hugos favorit-icke-aktiviteter:

Ligga i gräset och sniffa på luften
Följa med till bryggan och titta på vattnet (inte bada, bara titta)
Sova på altanen medan vi grillar
Följa efter barnen i trädgården utan något egentligt mål

Varför det är viktigt:

Hundar behöver återhämtning. Nya miljöer, nya lukter, nya ljud – det är mentalt utmattande, även om det inte ser ut så. En hund som aldrig får vila på semestern blir övertrött och börjar bete sig annorlunda. Gnälligare. Rastlösare. Mindre lydig. Läs mer om det i vår guide om vanliga misstag vid hundresor.

Hugo behöver minst en lugn dag efter varje "stor" dag. Vandring på måndag? Häng på tisdag. Strand på onsdag? Lugn promenad och slappa på torsdag.

För oss människor också:

Samma sak gäller oss. Semester ska vara vila, inte ett annat slags stress. Med hund blir det naturligt att ta det lugnare – man har en inbyggd anledning att inte jaga från aktivitet till aktivitet.

En typisk semesterdag

Så här ser en bra dag ut för oss:

07:00 – Hugo väcker mig. Morgonkiss i trädgården. Jag gör kaffe.
08:00 – Frukost. Hugo får sin mat samtidigt.
09:00 – Promenad, alla tillsammans. 30-60 minuter, inget stressigt.
10:30 – Barnen leker. Hugo vilar. Jag läser. Min fru sover ikapp.
12:00 – Lunch. Oftast picknick eller något enkelt på stugan.
13:00 – Dagens aktivitet. Strand, vandring, utflykt. Max 2-3 timmar.
16:00 – Tillbaka. Hugo somnar direkt. Barnen har lugn aktivitet.
18:00 – Middag. Grillning eller enkel matlagning.
20:00 – Kvällspromenad med Hugo medan barnen gör sig i ordning för natten.
21:00 – Barnen sover. Vi sitter ute med ett glas vin. Hugo ligger vid våra fötter.

Ingen stress. Ingen FOMO. Bara dagar som flyter fram.

Det bästa med semester med hund är inte aktiviteterna i sig. Det är att Hugo är med. Att han ligger bredvid oss vid lägerelden. Att han springer före på stigen. Att han sover i solen utanför stugan medan vi dricker kaffe.

Han bryr sig inte om vi bestiger en topp eller ligger i hängmattan hela dagen. Han vill bara vara där vi är.

Och det är egentligen poängen.

/Love & Hugo